Litteraturhistorien var länge en historia som handlade övervägande om manliga författare. Det litteraturhistoriska översiktsverket 'Nordisk kvinnolitteraturhistoria', som publicerades i fem band 1993-1998, skrevs med en uttalad ambition att förändra sådana skevheter. Bakom verket låg en stor projektgrupp om drygt 160 nordiska litteraturforskare och resultatet av deras arbete är ett spännande och mångfaldigt verk.
På vilka områden står 'Nordisk kvinnolitteraturhistoria' för ett annat sätt att skriva litteraturhistoria, jämfört med de översiktsverk som det utgjorde en kritik emot? På vilka områden gör det inte det? Hur togs detta uttalat kanonkritiska verk emot när det publicerades? Och vilka bakomliggande faktorer i projektets tillblivelse och genomförande kan förklara resultatet av arbetet?
I denna avhandling undersöker författaren ett hittills outforskat arkivmaterial från arbetsprocessen bakom 'Nordisk kvinnolitteraturhistoria' och ett hundratal recensioner från receptionen av verket, och ställer detta i relation till aspekter av förnyelse och tradition i de färdiga publicerade banden.