Magnus Ewerth behandlar i sina debutdikter existentiella frågor ¿ i sitt av mystik färgade språk gestaltar han det som oftast förblir teori. Poeten strävar mot en nollpunkt, att kliva ur sig själv, bli ¿mer eller mindre ingenting¿, ¿jag vill glömma mig¿ etc. Han är så oskuldsfullt charmig i sitt reflekterande att han bryter ett ev. motstånd hos läsaren, han är nonchalant självsäker men fördenskull aldrig dryg i sitt språk. Det är en frampratad diktsamling, ibland t.o.m. ¿rappad¿, i en korthuggen prosastil. Den rymmer en stark samtidskänsla, små vardagliga scener som växer till dramer om kärlek och utsatthet. En mycket lovande debut.Magnus Ewerth bor i Stockholm och har tidigare gett ut tre diktsamlingar på eget förlag.