Uppfostringsanstalten är en misslyckad social uppfinning. Hela historien kring denna institution i dess olika namnförklädnader ("skyddshem", "ungdomsvårdssskola" etc) visar att den skapar problem, men inte löser några. I efterhand visar sig placeringarna på dem av ungdomar som inte gör som de skall göra mer skada än nytta. Här lär de sig de vardagspraktiker från samhllets skuggsida som de skulle skyddas emot. Författaren förklarar hur sökandet efter behandlingsalternativ ständigt driver på utbyggnaden av nya institutioner. Han har undersökt en modern uppfostringsanstalt, följt det dagliga livet där och talat med personalen och ungdomarna. Han visar hur det har gått för de intagna ungdomarna senare i livet och förmedlar deras perspektiv på den behandling de fått.