När Elisabeth och de andra börjar gymnasiet, blir alla upptagna på sina håll.  De vuxna är också mer upptagna än någonsin och svåra att få tag på. Elisabeth börjar känna sig övergiven, men finner tröst i sina nya klasskompisar. Men hon kan inte gömma sig bakom trollddrycken som Gudrun gett henne, sakta kommer verkligheten ikapp. Pendlingen mellan Gävle och Hamrånge gör att hon känner sig föröjld och iakttagen. Det blir obehagligt när hon vet att ingen kan hjälpa henne, speciellet när människor i hennes närhet svävar i livsfara. Men varför vill ingen prata och hjälpa henne längre? Var alla verkligen så upptagna? Och var hon enda som snträngde sig för att finna de sista Utvalda?