Vilken är effekten av att framföra en uppfattning med en tydlig religiös färg i ett demokratiskt samhälle? Är det religiösa språket exkluderande för dem som inte delar tron? Och bör troendes åsikter negligeras, när de är uttryck för tro? Den typen av gränsdragningar i Sverige och många andra länder har förnyad aktualitet just nu genom det som kallas religionernas återkomst. Frågorna dramatiseras ofta av spektakulära våldshändelser, med religiösa undertoner. Några mer seriösa och eftersinnande försök har samlats i årets bok från Förbundet Kristen humanism under rubriken Tro och demokrati. Antje Jackelén, Är Gud demokratisk? Susanne Wigorts Yngvesson, Demokrati och religion – ett ömsesidigt samboförhållande Elisabeth Gerle, Demokrati, religion och tillhörighet Isabel Sommerfeld, Judendom och demokrati, inkompatibelt eller en självklarhet? Hans Ingvar Roth, Religiösa symboler i offentligheten Mohammad Fazlhashemi, Religiös demokrati eller demokratisk religiositet? Jan Hjärpe, Generationsväxlingen och frågan om islam och demokrati Leif Stenberg, Religionspolitik i Syrien Lasse Berg, De som dansar samman Fredrik Fällman, Religion och demokrati i Kina Tomas Axelson, Religion, populärkultur och demokrati. När filmer blir utgångspunkt för moralisk reflektion och samhällskritik Birgitta Larsson, Barbro Johansson - missionär, pedagog och politiker Fredrik Gregorius, ”För Sions skull vill jag inte tiga” - Christians United for Israel och kampen om Israel Anders Mellbourn, Demokratins problem sommaren 2012 Anne-Louise Eriksson, Den nödvändiga demokratin Dessutom ett femtiotal recensioner av böcker i skönlitteratur, historia, teologi och naturvetenskap