Aira kämpade emot för att inte vända sig om. Det fanns inget i horisonten annat ett oändligt hav. Avståndet var så långt att det var omöjligt att se annat än vatten så långt ögat kunde nå. Men hon visste att på andra sidan havet låg hennes fosterland. Finland. Landet där sorg och tårar varit en del av livet. Nu låg det bakom henne. I Sverige skulle hon börja ett nytt liv. Min hemstad, staden där jag föddes är på väg att försvinna. Murar raseras, nya moderna hus tar form. Snart finns det ingen kvar med minnen, ingen som kan berätta om människorna som arbetade och levde i industristaden Norrköping. I romanen Tango och tårar ger författaren Annelie Myllymäki en röst åt dem som inte längre finns bland oss, dem som lämnade oss för tidigt och gick i graven med en hemlighet.