Band 7, Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid.
Från 1800-talets mitt till 1900-talets första årtionde. Olika meningar om dopet och nattvarden bidrog till nya samfundsbildningar. En ny medvetenhet om församling, gudstjänst och frivillighet trädde fram i Svenska kyrkan.
Om serien:
Sveriges kyrkohistoria är ett tvärvetenskapligt verk. Varje band är skrivet av ledande experter på respektive tidsperiod. Framställningen kompletteras med ett antal fördjupningsartiklar, skrivna av specialister inom några utvalda ämnen. Huvudredaktör för hela verket är docent Lennart Tegborg, Svenska kyrkans forskningsråd.
Sveriges kyrkohistoria
- 1200 år av svensk kultur, samhälle och religion
Från vikingarnas angrepp mot engelska kloster på 800-talet, till vår tids religionsfrihet - den svenska kyrkohistorien är en del av det svenska samhällets historia. Genom tolvhundra år finns ett mönster av ömsesidig påverkan mellan kyrkoliv, kulturliv och samhällsliv. I Sveriges kyrkohistoria skildras kyrkans utveckling som organisation och förhållandet mellan samhällsförändring och kyrkopolitik. Vi får möta mängder av människor: kvinnor och män, präster och lekfolk. De har alla påverkats av sin tids andliga klimat - och själva påverkat och förändrat det.
Svenska kyrkan och staten stod i nära förbindelse med varandra, och prästerna var bundna vid kyrkans lutherska bekännelse och lära. Detta kritiserades av den nyevangeliska väckelsen, som ställde kyrkans dop, nattvard och prästämbete under debatt. Samtidigt mötte både kyrkan och frikyrkorna motstånd från den socialistiska arbetarrörelsen och andra idérörelser, som menade att den kristna religionens tid var ute.
Läsaren får följa utvecklingen i den baptistiska rörelsen och i den nyevangeliska väckelse som tog form i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska Missionsförbundet, liksom den romersk-katolska kyrkans nyetablering i vårt land. Den internationella påverkan på utvecklingen var mycket tydlig.