Under senare år har det förekommit en kvinnopolitisk kritik mot straffrättens förmåga att ge kvinnor ett rättsligt värn. Som en följd av kritiken har olika förslag till lagstiftningsreformer diskuterats och i viss mån även genomförts. Ett problem med debatten kring straffrätten har dock varit att de ideologiska och teoretiska premisser som kritiken bygger på inte har klargjorts i tillräcklig grad. Det är därför oklart om den förändrade lagstiftningen verkligen svarar mot den kritik som framförts. I arbetet analyseras den betydelse beskrivningen av människan och verkligheten har för den straffrättsliga argumentationen. Ett genomgående tema i boken utgör frågan om hur innebörden av den individuella kränkningen preciseras i straffrätten, och hur synen på denna kränkning förändras beroende av hur man beskriver kön hos människan. Förutsättningarna för att beskriva människan och verkligheten i straffrätten diskuteras med utgångspunkt i några förslag till reformer av Brottsbalken, från införandet 1964 och till reformen av sexualbrotten 2005. Både statliga utredningar där man inte omedelbart har tagit ställning till könsfrågan, och utredningar vilka har utgått från den könsmässiga dimensionen hos vissa typer av brott, utsätts för en kritisk granskning.