Precis som i första boken fångas det varma lågmälda samspelet mellan barnet och hans pappa med en ömsint och inkännande berättarton. Vi ser dem vandra uppför ett berg, de går på en brant stig omgivna av ett kargt vackert landskap med närmast mytiska drag. På de gråblå steniga bergsluttningarna avtecknar sig knotiga träd, vilda djur och sirliga växter, kanske så som naturen ter sig i pojkens föreställningar. När de nått bergets topp är de i himlen tycker pojken. Han känner vinden i håret och hör fåglarnas kvitter men vill veta vad där finns mer och pappan berättar om solstrålarna och moln med snö och regn. Inte förrän pojken hört om det som är bortom himlen, rymden och planeterna, stillas hans vetgirighet. Berättelsen engagerar och fängslar med sin spännande samverkan mellan det mjukt flytande språket och de finstämda bilderna med sin fantasieggande gåtfulla ton. Det är en tankeväckande läsupplevelse om hur man kan upptäcka världen när man inte ser. // Boel Peterson, Publiceras i BTJ-häftet nr 18, 2017. Pojken i denna bok har aldrig sett himlen och frågar sin pappa vad det är. Men hur förklarar man hur någonting ser ut för en som är blind. Tillsammans bestiger de ett berg för att komma så högt upp i himlen som går. På berget försköker pappan förklara för sin son vad himlen är. Och en ny fråga vaknar hos pojken som nu börjar fundera på vad som finns ovanför himlen. Emelie Gårdelers illustrationer är konstnärliga, välgjorda, intressanta och intressanta att utforska. // Anna Lärk Ståhlberg, chefredaktör på Kikkuli Förlag.