- Havet, vad är havet? frågar pojken. Pappan blir förvånad över frågan. - Jag tycker om ordet, säger pojken. Det låter som när man andas. Pappan försöker förklara vad ett hav är och lovar att ta med sig pojken till havet. Pojken i boken är blind och genom boken får barn lära sig hur människor som lever i närhet till i en funktionshindrad hjälper och stöttar personen för att den ska få möjlighet att leva ett fullgott liv. Boken är illustrerad av Emelie Gårdeler i starka färger och bilderna innehåller massor av fina detaljer.

Hur beskriver man havet för ett barn som inte ser? Den namnlöse pojken i denna finstämda berättelse har aldrig sett havet och frågar sin pappa vad det är. Pappan försöker finna ord att förklara att havet är blött som vattnet man dricker och större än ett hus. Pojkens frågor väcker nyfikenhet hos läsaren men först i slutet får vi veta att han är blind. /.../ Det strålar av värme och ömhet genom det fint fångade samtalet och samtidigt speglas vardagen med pappans stress med tydlig igenkänning. Det enkla koncentrerade språket framkallar en vacker eftertänksam ton som genomsyrar berättelsen. I Emelie Gårdelers collageliknande illustrationer råder en drömsk hemlighetsfull atmosfär. Med infallsrika och välgjorda miljöer, dekorativa naturdetaljer och färgsättning i havets blågröna nyanser är bilderna både konstnärligt spännande och intressanta att utforska. Pojken och havet är en inkännande, stämningsfull och tankeväckande berättelse om att inte kunna se. /.../ Lektör: Boel Peterson, BTJ. Publiceras i BTJ-häftet nr 8, 2016.