Produktdetaljer
«Forfatteren har store kunnskaper om naturen, tradisjonene og folketroen. Hun ser verden nedenfra i likhet med mange av sine litterære skikkelser. Nok en fengslende og lærerik bok av Britt Karin Larsen.»
- Berit Kobro, VG
«Författaren har en berättarröst av Guds nåde (...) Vi är svaga för den här sortens flinka berättelser som hämtar sin inspiration ur det förgångna, men aldrig blir några historielektioner för det. En uppföljare om skogsfinnarna i Mostamägg har kommit ut i Norge – hoppas att Heidruns förlag redan satt Joar Tiberg att översätta den.»
- Martina Lowden, Dagens Nyheter
«Det er en sterk og god roman Britt Karin Larsen har levert.»
- Kjell Olaf Jensen, Aftenposten
Mörker i sagostil «Med varsamt ordval och poetiskt språk skriver hon om hårda villkor, lidande, död och sorg, men också om värme och kärlek. [...] Det är en grym och spännande berättelse i litet format.»
- Eva Elmgren, Borås Tidning
«Undervegs gjenfinner en mange av Britt Karin Larsens fortellergrep, slik hun har utviklet dem til mesterskap gjennom et langt og omfattende forfatterskap. Det vokser et tre i Mostamägg er en stram roman, men med rikelig av den menneskelige varmen og den språklige rikdommen som preger romanene hennes på sitt beste.»
- Geir Vestad, Hamar Arbeiderblad
«Nå er det skogfinnene hun skriver så inderlig levende om, nok en minoritet som levde på siden av det norske samfunnet. Britt Karin Larsen skildrer minoritetsgruppen med varme, og hun gir dem mot og verdighet. Det kan synes som boka er begynnelsen på en ny serie – la oss håpe det!»
- Anne Schäffer, Tara
«Britt Karin Larsens prosa är rena lyriken och hennes inlevelseförmåga stor.»
- Bengt Åkeblom, Wermlandia
«Det vokser et tre i Mostamägg er vakker og grusom, lågmælt og høgdramatisk. Slutten er ein ekte cliff-hanger, som ber bod om nye romanar om tause bjørnejegerar, kåte kvinner og bortkomne prestar. Det er lov å håpe!»
- Marta Norheim, NRK
Poetisk berättelse från finnskogen «Det växer ett träd i Mostamägg är oerhört vackert berättad – suggestiv och djupmörk i färgen – den luktar jord och barr. Det susar granskog om den. Det är tid att vi börjar läsa och uppmärksamma våra grannländers litteratur, i stället för att låta den ligga bortglömd som människorna i finnskogarna.»
- Magnus Dahlerus, Upsala Nye Tidning