Där satt nu i sin cell som så oftast, efter kvällsvarden, den kraftiga Hildegard av Bingen och plitade ner en massa avhandlingar om ditt och datt. Hennes fylliga kinder och rejäla näsa satt i stort sätt all ledig tid lutade över en skrift. Antingen läsandes i någon bok, eller nedskrivande sina tankar på pergament. Övrig vaken tid befann hon sig på den enorma klostergården. Innesluten av den höga muren böljade mängder med växter av alla de slag och tillsammans med bodar och lador var klostret i stort sätt självförsörjande. Där slet hon med djuren och brukade jorden, högg stora mängder ved och eldade under de stora kokkärlen i ölbryggeriet. Under Hildegards förståndiga ledning bryggdes välsmakande drycker, vilka klostret tillverkade, både till husbehov samt försäljning. Ölet tycktes ha fått både smak och kraft av någon övernaturlig välvilja och gladde var törstande med en sötma som vore det frambringat ur en ängels sköte. För Hildegards vidkommande, gav arbetet både glädje och stolthet och önskade man få något ordentligt utfört, bad man Hildegard om hjälp.

Syster Hildegard möter alla mysterier med öppet sinne. Åtminstone om man får tro henne själv. Men hennes fenomenala minne och stora kunskaper från allehanda böcker visar sig oftast oumbärligt. Vid sin sida har hon den begåvade Syster Mildred. Vars insikt i alla religiösa problem, inte hindrar henne från att ordentligt smörja kråset vid varje givet tillfälle.