Karin Boye hör till vår litteraturs mest älskade och mest lästa poeter. Dikten »Ja, visst gör det ont när knoppar brister«, som ingår i samlingen För trädets skull, är troligtvis den mest citerade dikten i svenskspråkig poesi. Boyes människoideal är ett individuellt uttryck så långt drivet att det uppgår i det kollektivas »träd«, samtidigt som det i hennes språks innersta finns ett motstånd mot civilisationens normer. Den dubbelheten, det universella tilltalet och ett känslans motstånd, skapar en spänning i verket, som gör Boyes dikter lika aktuella i dag som när de skrevs. Här samlas Karin Boyes samtliga diktsamlingar: Moln [1922], Gömda land [1924], Härdarna [1927], För trädets skull [1935], samt den postumt utgivna De sju dödssynderna & andra efterlämnade dikter [1941]. Ett oumbärligt verk för alla med intresse för svensk poesi. KARIN BOYE, född 1900 i Göteborg, död 1941 i Alingsås, var poet, romanförfattare, novellist och översättare. Som prosaist är hon mest känd för sin dystopiska roman Kallocain [1940]. Men allra främst är Karin Boye poet. Hennes dikter handlar ofta om en önskan om att leva riktigt, en längtan efter klarhet och rättvisa, samtidigt som hennes språk genom sina anpassningar till kulturens normer visar fler bottnar, inte minst när det gäller temat kärlek.