Enligt huvudregeln i bruksvärdesystemet ska hyran vid en tvist fastställas till skäligt belopp. Tore Ljungkvist redogör i sin studie Skälig hyra för hur bruksvärdesystemet vuxit fram och hur det idag tillämpas. Han ger också sin syn på hur systemet bör reformeras.

Förord 1. Inledning 2. Bruksvärdesystemet och kollektiva hyresförhandlingar 2.1 Bruksvärdesystemet införs 2.2 De kommunägda företagens roll som hyresnormerande 2.3 Det kollektiva hyresförhandlingssystemet och hyresförhandlingslagen 1978 2.4 Principen om påtaglighet 3. Kritiken mot bruksvärdesystemet och bakgrunden till reformen 2010 3.1 Lagregeln om bruksvärdesystemet 3.2 Problem med ortsbegrepp och självkostnadsprincip 3.3 De årliga hyresförhandlingarna och hyressättningsmodellerna 3.4 Kritiken mot förhandlingsersättningen och hyressättningsavgiften 3.5 Ska hyran sättas efter bruksvärdet? 3.6 Hyresnämndernas och Svea hovrätts roll i hyresregleringen 3.7 EU-rättslig kritik mot bruksvärdesystemet 3.8 Missbruk av dominerande ställning 4. 2010 års reform av bruksvärdesystemet 4.1 Utredning och proposition 4.2 Normerande förhandlingsöverenskommelser 4.3 Korrekta hyror och ventilregeln 4.4 Behovet av en standard 4.5 Efterfrågans betydelse 4.6 Affärsmässighet för kommunägda bostadsaktiebolag 4.7 Ny skyddsregel vid kraftiga hyreshöjningar 4.8 Ortsbegreppet 5. Stockholmsmodellen 5.1 Hyreskommittén för Stockholms stad 5.2 Arbetet med Stockholmsmodellen 5.3 Beslutet i maj 2011 5.4 Problem med modeller för hyressättning 6. Pilotmålet 6.1 Fastighetsägarnas strategi 6.2 Hyresnämndens beslut 6.3 Svea hovrätts beslut i pilotmålet 7. Avslutande analys 7.1 Mina utgångspunkter 7.2 En ny norm 7.3 Skälig hyra 7.4 Kollektiva förhandlingar och rättssäkerheten