Schartauansk kvinnofromhet i tjugonde seklet av FD Katarina Lewis är en avhandling som lades fram 1997 vid Uppsala universitet och gavs ut på Bohusläns museums förlag. Första upplagan tog snabbt slut och boken trycktes i en andra upplaga som varit slutsåld sedan länge. Boken har efterfrågats och har nu tryckts om för tredje gången, vilket torde vara unikt för en doktorsavhandling. Utan lekkvinnor skulle det bli glest i kyrkbänkarna i Svenska kyrkan. Trots detta har forskningen förbisett deras stora betydelse i troslivet. Detta arbete skildrar en tyst och gömd grupp: de schartauanska kvinnorna. Schartauanismen har hittills dokumenterats ur ett teologiskt uppifrånperspektiv, där lekfolket har tillskrivits vissa egenskaper och uppgifter. Men hur har kvinnorna själva införlivat trosläran och omsatt den i sitt dagliga liv? Vilken betydelse har de visat sig ha för att skapa, upprätthålla och vidareföra denna fromma tradition? Vad anser de själva om sin gärning? Vilka är deras livsuppehållande hemligheter? Hur ter sig relationen mor och dotter, mellan lärarinna och elev? Ger denna trosform mening åt livet? Är den emanciperande? Vad betyder schartauanismen i dagens kvinnoliv i Bohuslän? Frågor som dessa besvaras i denna etnologiska undersökning, som bygger på intervjuer med bohuslänska kvinnor i olika åldrar från fiskeläge, stad och skogsbygd. Det visar sig att den schartauanska traditionen är levande och att modern/samhällsmodern är viktigast när det gäller att uppehålla och förmedla denna trosform.