Hur kan en tjej som 18-åriga Ellen, vegan och feminist, få ut något av en glamorös såpopera som Melrose Place? Vilket nöje finner 40-åriga Kjerstin, gymnasielärare och tvåbarnsmor, i Glamour, serien som hon själv beskriver som "den totala plastigheten"? Denna bok diskuterar såpoperans bilder av kvinnligt och manligt. Boken tar avstamp i såpoperabrukarnas röster, som ger utgångspunkter för en diskussion om kvinnliga överlevnadsstrategier och förhållningssätt. Kvinnor känner igen sig i den traditionella såpoperan därför att den berättar något viktigt om deras liv: sagan om kvinnlighetens eviga triumf och nederlag. Det tragiska i berättelsen är att det aldrig finns någon väg ut ur den fastlåsta världsordning där kvinnor är dömda att vara de eviga förlorarna. Den nyare typen av såpa bryter i stället upp bilden av den traditionella könsordningen. Med ironi skapas distans till förtryckande könsmönster. Men medverkar inte samtidigt det ironiska förhållningssättet till att göra objektivieringen av kvinnor mer rumsren?