Vad förenar poesi och psykoanalys? Det här numret av Divan har temat poesi och psykoanalys, och är fyllt av texter där poesin och psykoanalysen både möter och brottas med varandra. I sin sista essä spårar Louise Glück likheter och skillnader mellan att skriva och den analytiska processen. Agnes Mesterton ser en uppgörelse med modersgestalten hos Gloria Gervitz, Kristofer Appelvik Lax skriver om en japansk poet som helt ändrade skrivsätt efter kärnkraftsolyckan i Fukushima. Carin Franzén diskuterar den psykoanalytiska läsningens relevans i katastrofernas tid. Aase Berg gör en analogi mellan poesins obegriplighet, det omedvetna och rymdens ofattbara tomhet. Jonas Brun skriver om hur skillnaden mellan att skriva prosa och att skriva poesi också innebär olika förhållningssätt till döden. I numret finns förstås rikligt med poesi, såväl nyskriven som nyöversatt, av Louise Glück, Arne Johnsson, Vasko Popa, Axel Winqvist och W.H. Auden. För konsten står Ann Edholm och Stina Persson.