Mediemarknadens utveckling under 2000-talet – i Sverige såväl som i övriga Europa – kan beskrivas i termer av handfull genomgripande, parallella och delvis sammankopplade processer. För det första har introduktionen av en lång räcka nya tekniker och funktioner för att förmedla och ta emot medierat innehåll kastat om förutsättningarna för att bedriva medieverksamhet. Den nya informations- och kommunikationstekniken har möjliggjort en konvergens mellan olika medier, vilket på internet resulterat i en situation där företag verksamma inom tidigare helt åtskilda medieformer nu konkurrerar direkt med varandra. Den medieteknologiska utvecklingen har, för det andra, fört med sig en alltmer gränsöverskridande mediestruktur, i vilken ett antal globala företag har kommit att bli allt mer dominerande. Europas nationella mediemarknader är idag internationaliserade på ett helt annat sätt än bara några decennier tidigare. För det tredje finns det flera tydliga tecken på att mediemarknaden går mot en ökad kommersialisering. Hit hör – till exempel – en gradvis utsuddning mellan den tidigare så tydliga gränsen mellan vad som är redaktionellt material och vad som är annonser, ett ökat fokus på (jämförelsevis billigt) underhållningsmaterial på bekostnad av (jämförelsevis dyrt) informations- och nyhetsmaterial, samt en tilltagande avreglering och tillpassning av medierelaterade lagar och regler utifrån kommersiella snarare än samhälleliga hänsyn. En fjärde och avslutande utvecklingslinje som blivit alltmer märkbar under 2000-talet handlar om själva strukturen på mediemarknaden. I akt och mening att klara nya investeringar, minska risker och försvara sin marknadsposition, har medieföretag i ökad utsträckning valt att genom samgåenden eller uppköp gå samman till större enheter. Resultatet har blivit ett medielandskap som kontrolleras av allt färre men större ägare.
Les mer
Nordicom har följt den svenska mediemarknadens strukturutveckling sedan 1999. Mycket har hänt under dessa närmare 20 år: digitaliseringen har förändrat medielandskapet i grunden, globaliseringens betydelse för medieföretagen i Sverige har ökat, mediekonsumtionen har börjat flytta över till nya plattformar och mediekonvergensen gör att det inte längre är givet hur en tidigare självklar medieform ska definieras. Det har sammantaget blivit alltmer komplext att följa utvecklingen av den svenska mediemarknaden – liksom det blivit det i alla andra länder. Det är emellertid inte mindre viktigt bara för att det blivit svårare, utan snarare tvärtom.
Ägarstrukturen på den svenska mediemarknaden är fortfarande i huvudsak nationell. Public service-radio och -tv är fortfarande starka, flera kommersiella tv-företag är svenskägda och även om ägarstrukturen i tidningsbranschen har förändrats radikalt under senare år så är det fortfarande svenska ägare till de flesta tidningar. Denna rapport behandlar hur ägandet ser ut samt analyserar och diskuterar vilken betydelse ägarskapet kan ha.
Tidigare rapporter om den svenska mediemarknaden har innehållit en stor mängd faktauppgifter om ekonomi, ägande, marknadsandelar och liknande. Sju sådana rapporter har professor Staffan Sundin ansvarat för (den senaste 2013), medan denna åttonde rapport har fått en ny författare, fil dr Jonas Ohlsson, och ett delvis nytt upplägg. Faktadelen är bantad – en del av detta finns istället på Nordicoms hemsida – och analysen har fått en än mer framträdande roll än tidigare.
Les mer
Produktdetaljer
ISBN
9789187957260
Publisert
2016-05-25
Utgiver
Vendor
Nordicom
Serie
Vekt
208 gr
Høyde
242 mm
Bredde
165 mm
Dybde
7 mm
Språk
Product language
Svensk
Format
Product format
Heftet
Antall sider
102
Forfatter