Förra sekelskiftets Europa brann av nationell hängivenhet. Till fosterlandets ära frammanades överallt föreställningar om kulturell egenart och djupa historiska rötter, som gav de moderna staterna deras identitet. Samtidigt såg sig tidens européer som företrädare för en civilisation rotad i kunskaper och förnuftsmässig kyla. Även om denna europeiska klarhet fördunklades av många av tidens fenomen arbetarrörelse, kvinnorörelse, rasmässig degeneration eller kulturell förflackning uppfattades den ändå som en yttersta garant för Europas speciella ställning, dess rättigheter och skyldigheter i det globala sammanhanget. Denna antologi innehåller sex uppsatser över ämnen från förra sekelskiftets europeiska kultur, alla i spänningsfältet mellan det som ansågs utgöra det nationella respektive det förnuftsmässiga.