En mustig och humoristisk skildring av livet i Stockholm under första halvan av 1900-talet. Lill Thorén berättar om sin stads förvandling under flera generationer, från 1912 när hennes mamma föddes i gamla fattig-Sveriges Stockholm, fram till sin egen ungdomstid när det sprängdes för tunnelbanan. Vardagslivets mödor, fängslande människoöden och dråpliga historier vävs samman med stadens historia. Här får vi bland annat möta Lill Thoréns mormor Ida och morfar Carl. En av deras första bostäder låg på Grev Magnigatan på Östermalm, sedan går flytten till nödbostäderna på Söder. Lills mormor skulle alltid minnas den dagen. "Det var en eländes färd till allmän beskådan. Möblemanget såg futtigt ut ute i det fria, med lampkronan hängande på ett kvastskaft … Den obligatoriska fikusen som stod och vajade på flaket var det heller inte mycket med." Från Söder bar det så småningom av till Luntmakargatan där Lill bodde med sin mamma Lisa. Och staden började förändras. "Kvarter efter kvarter utplånades i rena hysterin, längs Malmskillnadsgatan och Regeringsgatan, kring Hötorget och Brunkebergstorg … Det var som att gå genom en bombad stad … överallt bara ruiner och stora djupa kratrar, som ginnungagap." Lill Thorén är författare, journalist och infödd stockholmare. Hon har arbetat vid ett stort antal dagstidningar, har gjort egna TV-program och medverkat i andras. Lill Thorén har rönt stor uppskattning som stockholmsskildrare bl a med sina böcker Det fanns inga shejker på Luntmakargatan och Det hände vid Johannes.