Psykoterapi är en metod för att skapa förändring hos patienten. Men vad är det som ska förändras? Vad är målet med förändringen? Avhandlingen handlar om vad som kommit att kallas för den tredje generationens kognitiva beteendeterapier. Tre terapimodeller – Acceptance and Commitment Therapy, metakognitiv terapi och dialektisk beteendeterapi – analyseras för att beskriva hur teoretiska förklaringsmodeller av människans känslor, tankar och handlingar används för att producera kunskap om och intervenera i psykiskt lidande. Avhandlingen utgår från en förståelse av terapi som ett möte mellan olika former av kunskap. Dessa kunskapsformer värderas på olika grunder. Terapins förklaringsmodell bedöms utifrån ett vetenskapligt ramverk med hänsyn till utsagors sanningshalt, medan terapi som intervention i patientens situation och vardag bedöms utifrån ett pragmatiskt ramverk gällande terapins konsekvenser för patienten. Avhandlingen är en analys av mötet mellan dessa kunskapsformer, samt av deras olika premisser och gränser. Avhandlingen utgår från den historiska epistemologins begreppsapparat och perspektiv. Historisk epistemologi används här som ett samlingsnamn för den idéströmning som uppstod i Frankrike vid 1900-talets början och som behandlar det vetenskapliga tänkandets särdrag. Avhandlingens teoretiska utgångspunkt tas i bland annat Gaston Bachelard, Georges Canguilhem, Louis Althusser och Michel Foucault.