Drygare kostnader för djurägare när djursmittan slår till!

Föreslår att det nuvarande statliga ersättningssystemet vid utbrott av allmänfarliga, smittsamma djursjukdomar eller salmonella avvecklas. De djurägare som vill skydda sig mot höga kostnader och stora förluster i sådana lägen ska i stället hänvisas till privata försäkringar.
I dagsläget erbjuds dock inga sådana heltäckande försäkringar och därför föreslås vissa övergångsregler i samband med att ny lagstiftning träder i kraft.
Föreslår en ny lag som definierar och kategoriserar 53 allmänfarliga smittämnen - betydligt fler än de smittämnen som omfattas av nuvarande epizootilagen och zoonoslagen. De allmänfarliga djusmittorna delas in i tre kategorier, vilka också anger graden av åtgärder som behövs för att minska risken för smittspridning:

Spärrsmittor: smittan hindras genom att anläggningar isoleras från kontakt med omvärlden

Åtgärdssmittor: Smittor som kräver åtgärder utöver isolering.

EU-förordningssmittor: Åtgärderna bestäms direkt av EU.

Tar också upp frågor om bl.a. nya djursmittor, branschriktlinjer, transporter av djur, myndighetsansvar och myndighetssamverkan.
Allvarlig kritik mot utredningens förslag framförs i särskilda yttranden från Lantbruksuniversitetet, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, SVA och Lantbrukarnas riksförbund (LRF).