Begreppet personcentrering har på kort tid vuxit sig allt starkare inom hälso- och sjukvården och boken Personcentrering inom hälso- och sjukvård – från filosofi till praktik beskriver detta begynnande paradigmskifte. Begreppet grundas på att patienten är en person med behov, men också vilja, förmågor och ansvar. En personcentrerad vård förutsätter därför både professionell kompetens och en medveten etik som grund för omvårdnad, rehabilitering, behandling och omsorg. Personcentrering i hälso- och sjukvårdens fokus är partnerskapet mellan patient/närstående och personal, hur det initieras via lyhört lyssnande och samtal, utvecklas genom gemensam planering och säkerställs via dokumentation. I boken diskuteras begreppet utifrån ett filosofiskt och etiskt perspektiv, men läsaren får också ta dela av erfarenheter hämtade från olika verksamheter och hälsoprofessioner som till exempel prehospital akutsjukvård, sjukhusvård inom internmedicin och geriatrik, intensivvård och nära vård i hemmet. Exempel ges också på personcentrering tillämpad inom barns hälso- och sjukvård liksom vid psykisk ohälsa. Hur digitala praktiker i samklang med personcentrering kan te sig i olika former av partnerskap diskuteras i ett särskilt kapitel och berörs i flera. I boken behandlas vidare hur styrdokument och organisationen inom hälso- och sjukvården kan vägleda beslutsfattare och chefer i ett förändringsarbete liksom hur en organisationsförändring går hand i hand med ett gemensamt lärande för såväl personal som patienter. Sagt om boken"Det är en omfattande framställning och de som skriver har stor kunskap inom området. Målgruppen är företrädesvis aktiva läkare, men även sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Boken kan utan tvekan rekommenderas till denna målgrupp." Lars Svensson, lektör, BTJ-häftet nr 20, 2020. Om författarenInger Ekman är seniorprofessor i vårdvetenskap. Hennes forskning handlar om att leva med långvarig sjukdom och att utvärdera personcentrerade interventioner i hälso- och sjukvården.