Föreslår att den som är behovsanställd ska få sin arbetsförmåga bedömd mot behovsanställningen, om det kan antas att den försäkrade skulle ha arbetat om han eller hon inte hade varit sjuk. Bedömningen mot behovsanställningen ska göras till den dag då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga i 90 dagar. Därefter sker prövningen mot normalt förekommande arbete. Den som får arbetsförmågan bedömd mot sin behovsanställning ska enligt utredningen heller inte få sin sjukpenning begränsad till det belopp om 543 kronor per dag som gäller för den som är arbetslös.

Utredaren föreslår vidare att deltidssjukskrivning i ökad utsträckning ska kunna användas även när arbetstiden är förlagd så att arbetstiden inte minskas med lika mycket varje dag. Utredaren anser även att Försäkringskassan bör samverka med hälso- och sjukvården och arbetsgivarna i syfte att underlätta och ta tillvara arbetsförmågan hos dessa försäkrade, och att en sådan samverkan kan ses som en del av Försäkringskassans samordningsansvar för rehabilitering.

Särskild utredare: Claes Jansson

Köp utredningen och ta del av kompletta analyser och förslag!

Se länkar längre ned till andra utredningar inom samma ämnesområde.