Samlade skrifter av Sigmund Freud. Band XI.Vad är det i ett konstverk som gör att det kan ha en så trollbindande verkan? Freuds svar utgår ifrån hans upptäckt av det omedvetna fantiserandet. Ofta är fantasierna så starka att de i flertydig form uttrycks ändå. Freud återkom gång på gång under sitt livsverk till konsten och litteraturen. I denna Freudvolym, som presenteras av Clarence Crafoord, återfinns Freuds tankegångar kring psykoanalysen tillämpad på kulturyttringar som konst, litteratur och teater. Romaner, skådespel och alla konstens former är förtätade avspeglingar av tiden och av samhället där de skapas. I de texter som samlats i denna volym diskuterar han bland annat Leonardo Da Vinci, Michelangelo, Shakespeare, Goethe, Ibsen och Dostojevskij. Freud tolkar i de olika uppsatserna drömmarna i romanen Gradiva, tyder Mona Lisas leende, påvisar detaljerna i Michelangelos Mosestaty, diskuterar dramer av Shakespeare, Ibsen och andra klassiker liksom Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Den mänskliga fantasins yttringar kände Freud som drömtydare, men skönhetens gåta förblev olöst också för honom. I stället har han tagit sig an det kusliga, ett annat gäckande begrepp, lika aktuellt idag som på Freuds tid.Översättning: Ingrid Wikén Bonde, Clarence Crafoord, Lars SjögrenDenna titel är en beställningsvara, vilket innebär att den trycks först när en order läggs. Leveranstid är 5-8 vardagar. I övrigt är det ingen skillnad mot andra tryckta böcker.”Oavsett vad man anser om Freuds förehavanden var han en briljant författare, inte minst när han i denna utgåva analyserar litteratur och konstverk i stället för människor. En konst- och litteraturkritiker som går till historien.”Maria Schottenius, DAGENS NYHETER”Som litteraturtolkare har både Freud och psykoanalysen överlevt dess kliniska tid… För modern litteraturvetenskap och bibeltolkning är den psykologiska läsningen i dag en självklarhet. Där äger den sin vitalitet. Läs denna samling och se hur det en gång började.”Jakob Carlander, ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN”Det ligger nära till hands att se styrkan i denna analys av konstnärliga verk som också förbunden med hans eget författarskap. Han tröttnade aldrig på det: att i det till synes livlösa upptäcka ett fördolt liv.”Hans Ruin, AXESS