Den svenske juristen Knut Olivecrona inledde under 1860-talet en både politisk och filosofisk kampanj mot dödsstraffet. Hans bok Om dödsstraffet (1866) översattes till flera språk, och han kallades 1868 till ledamot av Högsta Domstolen trots sina kontroversiella åsikter. Efter pensioneringen 1889 nedtecknade han sina memoarer, som aldrig publicerades innan han dog 1905. De sträcker sig från pojkåren i 1820-talets Värmland till tiden som uppburen Uppsalaprofessor fyrtio år senare. En rad välkända personer framträder i skriften, däribland författaren Almqvist, filosofen Boström och politikern Louis De Geer. Texten förmedlar inte bara en lärdomshistorisk utan också en socialhistorisk tidsbild. I centrum står Olivecronas märkliga karriär, men texten kan lika gärna läsas som en skildring av Sveriges sociala och politiska omvandling under 1800-talet.