Pojken klättrar upp i kaprifolspaljén på huset och fastnar där, bedövad av blomdoften. Han känner sig som fisken i garnet, han kan och vill inte göra sig fri, han blir kaprifol.
Barns upplevelser kommer igen i ytterligare ett par noveller. Andra handlar om mötet mellan två, som i Älska mig bortom min bristande barndom, där kärleksupplevelsen gör en personlighet hel igen.Eller som i Stjärnan, där Hon går sin väg därför att hon upptäckt att Han bara använt henne som en väg till barndomen. Borgen kan vara allvarlig och lyrisk, ironisk och skämtsam, realistisk och socialt anklagande. Intensiteten i novellerna ger en alldeles speciell läsupplevelse.
Översättning: Cilla Johnson.

"I Borgens noveller smälter djuppsykologi och gestaltning samman i ibsensk symbolik. Han utgår ofta från en konkret situation, men ger snart allmängiltig och arketypisk innebörd. Att detta för det mesta sker så osökt, är ett av bevisen på hans skicklighet/.../Frågan, den ibsenska ödesfrågan, kan ställas så: är det möjligt att hänge sig åt längtan efter det absoluta, utan att samtidigt förneka livet? Den typiska Borgen-novellen är ett slags psykodrama, men den rymmer också humor och mänsklig värme."

Göran Lundstedt i Sydsvenska Dagbladet 29/5 1979