John Landquist var inte bara filosof utan också känd som kritiker och tidningsman, psykolog och pedagog. Under 1910-talet, då han var gift med författaren Elin Wägner och skrev litteraturkritik i Dagens Nyheter, blev han uppmärksammad som den unga litteraturens språkrör och som August Strindbergs försvarare i den stora litteraturfejden 1910. Han var utifrån sin frisinnade liberalism och utpräglade individualism också engagerad i kampen för kvinnans frigörelse. I mitten av 1920-talet knöts han till Aftonbladets kulturavdelning, efter några år också som politisk redaktör. Från 1936 verkade han som professor i psykologi och pedagogik i Lund. I denna biografi skildras Landquists liv och idéer på de olika arenor där han var verksam: universitetet, tidningsvärlden och privatlivet, och utifrån möten med kvinnor och författarvänner.