Inlandsbanan är Erik Beckmans femte bok, efter två diktsamlingar och romanerna Någon något och Hertigens kartonger. Inlandsbanan är på många sätt Beckman (1935-1995) som Beckmycknast eller Beckmest. Helt enkelt Bäst, skulle jag själv säga: Inlandsbanan som hela den svenska modernismens främsta byggnadsverk och högsta punkt över havet. Lika komplex som den är självklar, lika ny nu som 1967. Möjlig att långsamt läsa tur-och-retur hur många gånger som helst, men också väl värd en enkel resa i Beckmanisk maxfart. [...] Och det är verkligen en ytterst bra roman, en gripande, en stor, och det där med att den skulle vara så förbannat märklig kan man egentligen strunta i. [ur Malte Perssons förord] Erik Beckman föddes 1935 i Vänersborg. Han debuterade 1954 med diktsamlingen Farstu. Pressröster »Det är det svenska språket som utsätts för den omildaste behandling det någonsin drabbats av. Och det kan bara göras av en författare som behärskar det bättre än någon annan.« Jan Arnald, Göteborgs-Posten »En läromästare lika omöjlig att imitera som låta bli att inspireras av.« Jan Karlsson, Kristianstadsbladet