Med boken om Huvudbaner och anvapen inom Skara stift har en dokumentation av stiftets 130 olika begravningsvapen fullföljts. Författarinnans avhandling från 1999 om Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden var fröet till detta arbete om vapnen inom Skara stift. I våra kyrkor och på några andra ställen finns dessa många gånger praktfulla träarbeten från en gången tid. Åsikterna om dem är många. På en del ställen är de pietetsfullt renoverade, på andra är de borttagna och i bästa fall placerade på en kyrkvind. Huvudbaner och anvapen är föremål från en tid då det var viktigt att visa på släktskap och maktposition. Deras genealogiska, heraldiska, budskap är för många idag okänt. Dessa ättesköldar är av stort historiskt intresse och värde. Vid begravningsceremonin frambars ättens huvudbaner och anvapen till kyrkan, där det sedan placerades på väggen eller ibland i släktens gravkor. Att visa upp sina anor var en viktig del av ceremonin och huvudbanerens yttre åskådliggör många gånger händelser i ägarens liv. Dessa snidade vapenskulpturer, som är specifika för stormaktstidens Sverige, är exempel på ett rikt bildhuggeriarbete som utförts av många skickliga hantverkare. Storleken på huvudbaneren varierar från de små enkla till praktstycken på två och en halv meter.