Vintern var oerhört snörik, tyst och bävande inför mörkret. Man talade om den kommande istiden som vore den ett faktum. Snövallarna bäddade in fönstren. Isen täckte hela Bottenhavet. Snön låg kvar i skogarna in i juni månad. En ständig halvdager öppnade sig för nattliga drömmar, fotografier och sällsamma ögonblick. Och han ser husen framkallas ur vätskan. Vad betyder de för honom? Där de står och fryser, uppvärmda med ved som kapats och huggits under hösten, ändå fryser de, väntar på våren. Han fixerar bilderna, hänger upp dem att torka. Men vet inte vad han ska göra med bilderna sedan. De hänger där i tystnaden, väntar på upptäckt sextio år senare. Den långa natten över staden, mörkret i rummet med vätskorna, själva ensligheten som på ett så märkligt sätt drabbar alla, den fick honom att vända sig inåt – och börja tänka på sommaren. Erik Centerwall har återupptäckt de bilder han tog under några år i slutet av 50-talet. Den första boken hette Vårvinter i en stad vid havet och den andra Sommar i hela världen. Den tredje boken fördjupar perspektivet med nattbilder, drömmar och upplevelser. Det är klart att det finns inslag av nostalgi och längtan i dessa tillbakablickar. Men än mer handlar böckerna om att inse hur närvarande det förflutna är, och hur de upplevelserna skapade ett inre liv som fortfarande är levande och betydelsefullt. Det är därför drömmarna är så betydelsefulla, de använder och gestaltar det förflutna och ger samtidigt närvaro. Den vintern drömde jag hela mitt liv ger sammanhang mellan drömmar, händelser och fotografierna från den tiden.