Välkommen in i myrens fascinerande värld! Myrar är mycket mer än bara våtmarker. Myr utforskar dertta säregna landskapets roll i Norrlands historia, kultur och samhälle och ger läsaren en förståelse för deras betydelse – speglad mot dagens omvärld. Myrar är ett land bortom världen, är det stilla landet där ingenting händer, ett dold landskap utanför världen och bortom tiden. Mattias Eliasson närmar sig myren från olika infallsvinklar och med ord som målade penseldrag i landskapet, han har en oerhörd förmåga att beskriva myrarnas skönhet och mysterier med poetiska ordval. Att förstå världen bättre, utgående från ett landskapsperspektiv, ur hemsidan av serien European Essays on Landscape and Nature, är bokens mission. Författaren Mattias Eliasson som bokens resenär väver en röd tråd genom detta underbara landskap, tillsammans med den unge Carl von Linné och ett evighetsträd, i vilket spillkråkan valt att tälja sig sitt årliga bo. Boken är rikt illustrerad av fantastiska tecknaren Rüdiger Tillmann. Mattias Eliasson är till vardags naturfilmare och har tagit många foto på sin resa som finns i boken och gör den även till ett optiskt nöje. Utdrag ur boken: Landskapet och jag har nyligen och långsamt närmat oss varandra. Något försynta som främlingar med sina flackande blickar har vi först avvaktande stått, likt vid en allra första dejt. För några år sedan skaffade vi oss en ny liten stuga i de sydligaste delarna av Jämtland, mitt i Sverige. Mot väster var bergen höga och onåbara. Hitom dem låg trädens mark likt en väldig, utlagd matsalsmatta. Hemlighetsfull, spretig och mörk. Spillkråkan skrek ut från mörkret med sitt säregna ljud, som alltid lät avlägset. Älgarna följde våra rörelser på håll, vinklade på sina öron och sniffade oroligt ut mot dimman, som långsamt kröp längs marken. Sorkarna var mer nyfiket, omisstänksamma och kontaktsökande runt stugknutarna. Likt en vetenskapsman noterade jag deras närvaro och mönster i det nya landet. Med tiden hittade jag nya ljusare partier i mörkret. Inte likt de upplysta smågläntorna jag var van vid, utan mer som stora vidsträckta, glest trädbevuxna savannliknande blötängar. En oljetavla stod, som i varje riktat blickfång. Hundarna var lika yrvaket nyfrälsta som jag. Kunde, efter den långa resan mot norr, ta ut sin uppdämda energi i obegränsat, fulla antal galoppsprång. Däremellan rullande, dykande och svalkande lägga sig i bäckar, källor och myrmarkers djuphålor. Rundorna blev allt vidare i sin utsträckning. Ibland tog jag bussen, när den ändå gick förbi. (…) Det nyligen funna landet visade mig sin klädsel i skiftande färger. Jag fick stå invid skogskantens skyddande bakgrund och förbluffad se på hur hon långsamt klädde av sig, och bytte om. Från ren, klar, färglös och vit, till gul, grön, röd, brun och gråaste grå. Följ med på en poetisk, underhållande och lärorik resa in genom myrarnas landskap!