I slutet av 1800-talet inleddes i liten skala byggandet av offentliga badstugor på den svenska landsbygden. Efter en långsam tillväxtfas uppfördes under perioden 1920–1949 tusentals nya badstugor. Därefter avtog byggandet snabbt. Samtidigt spreds budskap som ”Ett bad i veckan” och ”Bad är hälsa” till befolkningen främst genom skolböcker och veckotidningar. Barnen skulle dessutom lära sig att bada genom så kallade skolbad. I denna avhandling undersöks bakgrunden till badstugubyggnationen lika väl som hur idén om folkbad och behovet av en förbättrad personlig hygien uppstod, formulerades, förmedlades, förankrades och förverkligades i slutet av 1800-talet och under 1900-talets första hälft. Varför ansågs det så viktigt att människor skulle sköta sin personliga hygien bättre? Vilka var de drivande aktörerna? Till vilka riktade sig budskapet? Och slutligen hur finansierades alla dessa badstugor? Detta och lite till besvaras i denna ekonomisk-historiska avhandling där analyser av riksdagsprotokoll, riksdagsmotioner, regeringspropositioner, skolböcker, veckotidningar, pamfletter, föredrag och medicinska undersökningar skapar en bild av hur normen för personlig hygien förändrades under perioden 1880–1949, lika väl som hur den privathygieniska frågan kom att skapas av några få för att slutligen bli en samhällsfråga som engagerade alla.