Den agrara revolutionen innebar att produktion och produktivitet i jordbruket ökade. Tidigare hade stark folkökning, via avtagande avkastning, inneburit att mer livsmedel kunnat produceras endast till stigande priser. Levnadsstandarden hade sjunkit och expansionen hade avstannat. De organisatoriska och tekniska förändringar som den agrara revolutionen innebar bröt detta mönster. I Sverige växte folkmängden snabbt från början av 1800-talet. Ändå förbättrades livsmedelsstandarden samtidigt som livsmedelsexporten ökade. Växande skaror icke-jordbrukare kunde försörjas. Resurser frigjordes för andra verksamheter. I den här boken diskuteras innebörden och användningen av begreppet ”agrar revolution”. Dessutom skattas, med utgångspunkt i lantmäterihandlingar och tidig jordbruksstatistik, produktions- och produktivitetsökningen i två län i Mälardalsregionen, som ansetts ha haft en långsam utveckling under 1700- och 1800-tal. Det visas att tillväxten var påtaglig alltifrån 1810–20, att den först innebar en ökning av växtproduktionen och att jordbruket efter mitten av 1800-talet alltmer styrdes över mot ökad animalisk produktion.