Vad är en estetisk erfarenhet? Och hur kan Immanuel Kants begrepp om sinnlighet hjälpa oss att besvara den frågan? Sedan länge har redogörelsen för det estetiska omdömets formella struktur i ”Kritik av omdömeskraften” (1790) kommit att manifestera sinnlighetens eliminering från hans estetik. Under de senaste decennierna har Kant även kritiserats för att bortse från den estetiska erfarenhetens kroppslighet, varmed hans teorier kommit att framstå som obsoleta i förhållande till aktuella teman och centrala motiv inom samtida konst. Genom en samläsning med Kants antropologiska skrifter erbjuder denna studie ett perspektiv på tredje Kritiken som skiljer sig från den ensidiga emfas på förstånd och förnuft som historiskt har dominerat receptionen. Sinnlighetens centrala funktion i Kants estetik betonas genom analyser av de filosofiska nyckeltermerna sinne och stämning samt de specifika sinnesstämningarna skratt och hypokondri. I dialog med Max Neuhaus offentliga ljudverk ”Times Square” (1977), Sarah Lucas installation ”Au Naturel” (1994), och Nazlı Dinçels filmverk ”Leafless” (2011) syftar studien till att visa att vi alltjämt behöver Kant för att nå en fördjupad förståelse av estetisk erfarenhet. Anna Enström är forskare i estetik vid institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola. Det här är hennes avhandling.