Det slutliga projektet i en människas liv är att dö. Under ett långt, omväxlande och äventyrligt liv har jag upplevt att passagen från liv till död kan vara både plågsam och njutningsfull. När jag nu närmar mig det oundvikliga slutet har hjärtinfarkter och prostataförstoring aktualiserat upplevelserna. Texterna speglar direkta reaktioner efter operationer, andra behandlingar på sjukhus och dess följder i vardagslivet, utan tillrättalägganden i efterhand. Men framför allt gäller texten argument för rätten till en värdig död, frivillig befrielse från den fysiska och mentala tortyr som åldrandet och dess sjukdomar tvingar många att plågas av utan möjligheter till hjälp att lämna sina liv under njutbara förhållanden. Med en insikt som intellektuellt och moraliskt accepterar att livet har ett oundvikligt slut och därför kunna lämna det medan avskedet ännu kan göras med värdighet..

Livets slutskede belyst genom en åldrings problem med prostata. Gränsen mellan liv i plågor och det sista stora projektet i en människans liv - att dö. Med argument för att, med vetenskapens hjälp, kunna göra det av fri vilja. Avslutande essä om människans situation sedd ur religiöst och vetenskapligt perspektiv, från grekerna till nutid.