Vilhelm Ekelund (1880-1949) tillhör en av de stora inom svensk litteratur. Mest känd är han för sin symbolistiska lyrik, men han skrev även en lång rad betydelsefulla essä- och aforismsamlingar. Poetiskt var Ekelund inspirerad av Ola Hansson, som han ansåg vara den mest betydelsefulla poeten i Sverige sedan Erik Johan Stagnelius. 1916 och 1924 tilldelades han Samfundet De Nios Stora Pris. Han tilldelades även Frödingstipendiet, Bellmanpriset och Tegnérpriset samt blev 1937 hedersdoktor vid Lunds universitet.

Känslointensiteten är påtaglig i Havets stjärna (1906); inte enbart i kärleksdikterna. Också den konflikt mellan verklighet och ideal, mellan kvalfull vardagstillvaro och en desperat hinsideslängtan – som är tongivande i samlingen – får här ett skarpare uttryck än tidigare.

Det finns också symbolistiska referenser i Havets stjärna. Vid lanseringen av symbolismen talades det om ”dikten för dess egen skull”, en föreställning som Ekelund tangerar.