Isa befinner sig i en äktenskaplig kris. Hon bor med sina barn i ett hus hon kallar Gomspalten, eftersom det genom huset löper en korridor med rum på ömse sidor. Isa lever i en känsla av sorg och känslomässig förlamning, och i denna uppgivenhet återupplever hon en fruktansvärt traumatisk händelse i barndomen, som ledde till en fascination för eld och mer och mer slog över i ren besatthet. Med sin sakligt registrerande stil, som söker exakthet snarare stora åthävor, tecknar Irma Schultz ett porträtt av en ung kvinna i kris och hur hon försöker samla ihop sig själv trots en bitvis ojämn kamp mot överväldigande och smärtsamma minnesbilder. Jag sjunker ner på knä, hittar en mjuk plats mellan trädens blottlagda rötter och blir sittande, som till bön. Elden är vacker och färgrik. Blå, purpur och gyllene som bärnsten. Jag skrattar till. Glödlopporna hoppar och flyger. Tungor av eld slickar sig om munnen och suktar efter mer. Ur: Härd Irma Schultz har haft en lång karriär som sångerska, låtskrivare och skådespelare, och har på senare år även arbetat med kultur inom Svenska kyrkan. Nu debuterar hon som författare.