Det var i Chicago. Mitt i staden, på en myllrande gata, en måndag vid lunchtid. Hela situationen hade uppstått på några sekunder. Det hade hänt på ett sätt som aldrig skulle ha kunnat koreograferats. Jack Reacher hade promenerat längs gatan, utan något särskilt mål. Han hade närmat sig ingången till en kemtvätt. Dörren hade öppnats rakt i ansiktet på honom och en krycka hade skramlande landat på trottoaren. I dörröppningen stod en kvinna med famnen full av kläder i kemtvättsplast. Hon var exklusivt klädd, mörk, vacker, självsäker. Det var något fel på hennes ena ben. Reacher såg på hennes hållning att skadan var smärtsam. Han plockade upp kryckan och gav henne en stödjande hand. Han höll fortfarande tag i hennes arm när han plötsligt stod öga mot öga med två män. Deras osäkrade automatpistoler hölls lågt och stadigt riktade mot Reacher och den okända kvinnan. Jack Reacher hörde ett eko ur sitt förflutna. Han hade gott om förflutet, och ekot kom från den värsta biten.