Löntagarfonderna var en av de mest kontroversiella frågorna i svensk samtidshistoria. De viktigaste institutionella aktörerna i det svenska samhället hade varit inblandade i strider om fonderna. 1970- och 1980- talen, då debatterna pågick, bevittnade samtidigt upplösning av den svenska förhandlingsmodellen och en svår ekonomisk kris. Denna bok visar att turbulensen kring löntagarfonderna inte var tillfällig utan hade kopplingar till en djup kris inom den svenska fordismen, d v s krisen inom det svenska massproduktionssamhället. Författaren undersöker varför aktiva LO-arbetare gav sitt stöd till Rudolf Meidners första löntagarfondsförslag samt hur SAP-ledningen med Olof Palme i spetsen hanterade löntagarfondsfrågan. En stor del av boken är ägnad åt de svenska arbetsgivarnas omfattande antifondkampanjer, vilket kulminerade i 4-oktoberrörelsen 1983. Detta undersöks mot bakgrund av den centrala förhandlingsmodellens sammanbrott på den svenska arbetsmarknaden. Ilja Viktorov, f 1979, är forskare vid ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet. Fordismens kris och löntagarfonder i Sverige är hans doktorsavhandling.