Labyrinten har en given väg in mot mitten. Det är omöjligt att gå vilse. Jag behöver inte ta några beslut utan bara följa. I labyrintens vindlingar stillas min själ. Tillsammans med en rad medförfattare utforskar Anna Alebo labyrintens historia, vad den har betytt för kristna genom tiderna och hur vi kan ta hjälp av den nu. Här finns förslag till ... • gruppvandringar • vandringar på egen hand • sånger • vandringar med barn • tillfälliga och mer permanenta labyrinter ”’Ta av dig dina skor. Du står på helig mark.’ Orden till Mose, från den som ger sig själv namnet Jag är, blir tilltal också till dagens labyrintvandrare. Just detta är en aspekt av den inlevelse labyrinten bjuder in till: övningen i att livet här och nu är helig mark. Varje ögonblick och varje sten är en port. För den som vandrar, men också för den som ser dessa koncentrerade vandrare i morgonljuset. Labyrinten framträder när någon vandrar i den.” – ur Lena Sjöstrands artikel Medverkande: artikelförfattare är Karin Hedner, Anders Piltz, Anne Ekberg, Johan Tyrberg, Ebba Älverbrandt, Kent Wisti, Lovisa Stålknapp och Lena Sjöstrand. Moder Christa OSB har skrivit förordet. Huvudförfattaren Anna Alebo är stiftsadjunkt för andlig vägledning i Lunds stift och kaplan för Killans bönegård på Österlen. Tidigare har hon varit pilgrimspräst i samma stift. Hon har skrivit flera böcker om att pilgrimsvandra, och inför år 2015 fick hon uppdraget att skriva ärkebiskopens fastebok.