Kan man tala om ett visuellt tänkande som är specifikt för rörliga bilder? Vad innebär det att en ide uppstår i bilderna? Hur kan ett visuellt uttryck förankras kroppsligt och vilken roll har de ökade möjligheterna till bildmanipulation inom nya medier? Denna avhandling försöker svara på frågor som dessa genom en studie av begreppet det figurala inom film- och konstteori i relation till tre fallstudier som behandlar filmaren och filosofen Jean Epstein, videokonstnären Bill Viola samt cd-romkonstmagasinet Artintact. Det figurala används för att nyansera och utveckla förståelsen av dessa verk i ett mediehistoriskt sammanhang samt för att spåra betydelsen av materialitet (slow motion, skiftningar i bildernas djup- och ljusstruktur, etc.) i förhållande till estetiska förskjutningar inom olika medier. På ett teoretiskt plan relateras det figurala bland annat till idéer om "haptisk visualitet" och ett möjligt "postrnedialt tillstånd". Sammantaget introducerar avhandlingen det figurala som en viktig komponent för förståelsen av vår visuella kultur Karl Hansson är filmvetare och skribent. Han har publicerat ett antal artiklar om estetik, film och nya medier i dagspress, tidskrifter och an- tologier. Detta är hans avhandling i filmvetenskap.