När vi betraktar en religiös ceremoni av något slag, exempelvis en begravning, kan vi kalla den för en ritual. I vardagsbruk är detta en användbar term, men om betraktaren gör anspråk på att vara forskare bör hon stanna upp och tänka över terminologin. För en religionshistoriker är begreppet ritual så vanligt förekommande att det ibland skymmer sikten. Begreppet används ofta obetänksamt och det finns all anledning att diskutera hur ordet ritual ska bestämmas. I Att se och tänka med ritual utvecklar religionshistorikern Peter Habbe en begreppsapparat som syftar till att utvidga vetenskapens möjligheter att studera människors formaliserade praktik i såväl religiösa som profana sammanhang. Begreppet ritual blir en term att se och tänka med. Författaren applicerar sin begreppsapparat på de medeltida isländska släktsagorna där skapandet av allianser mellan personer är ett viktigt tema, och att till exempel svära eder, ge gåvor och bekräfta överenskommelser med handslag har en central roll.