Denna studie undersöker traditionella mediehus som utgår från papperet som publiceringskanal (dagstidningar och tidskrifter). Kommersiell radio och tv berörs i den mån det förekommer samarbeten med andra mediehus. Alla de nya aktörer och former av publicering som växer i den digitala världen utanför de traditionella medieföretagen står utanför fokus för denna undersökning, även om de också förändrar förutsättningarna för medieföretagen. Det gäller nya typer av innehållsproducenter som telekombolag och mjukvaruföretag, sökmotorer som Google och andra typer av aggregerande innehållsproducenter. Inte heller fristående aktörer och grupper i bloggosfären och i olika typer av sociala medier undersöks i projektet. ”Gammelmedia” och den journalistik som utvecklats i de traditionella medieformerna har en särställning i offentligheten och i samhällets demokratiska processer. Sverige hade länge ett sammanhållet mediesystem – kvalificerade regionala/lokala dagstidningar samt starka public servicekanaler i radio och tv. Ett arv från partipressens tid är att medierna betraktas som en central del av demokratin, det är genom medierna som politiken blir tillgänglig i breda skikt av medborgare. Medierna informerar och granskar och är forum för samhällsdebatt. De håller ihop offentligheten och ger demokratin en arena, samtidigt som medierna också blivit aktörer av egen kraft i de politiska processerna. Det nya mediesystem som växer fram under 2000-talet präglas av individualisering och en fragmentering av publiken. Medieanvändningen skiljer sig allt mer mellan olika sociala grupper och mellan olika åldergrupper. Många medborgare i storstadsområden tar inte del av de medier som är bärare av den politiska kommunikationen, vilket innebär att kunskapsklyftor och sociala klyftor i det politiska deltagandet riskerar att växa (Nygren 2005). Samtidigt uppstår nya offentligheter och gemenskaper fram, både globalt sett genom transnationella tv-kanaler och mer lokalt genom sociala medier som Facebook och Twitter som binder samman människor på ett nytt sätt. Traditionella medier flätas samman med de nya nätbaserade offentligheterna. Flerkanalpublicering är en del i dessa processer. Den kan vara ett sätt för de traditionella medieföretagen att överleva, och därmed också i framtiden ha en viktig roll i samhället och i demokratin. Samtidigt innebär nischningen av medieutbudet en fortsatt fragmentering av publikerna, en uppdelning i ”skilda medievärldar”. Det handlar också om journalistikens överlevnad. Den växte fram med den masspridda pressen på 1800-talet i ett slags ekonomisk symbios med annonser och tidningens funktion som marknadsplats. Om det i framtiden ska finnas en journalistik som dagligen informerar och granskar måste den betalas av någon – av läsarna, av annonsörerna eller via avgifter som radio- och tv-avgiften. Att använda tekniken för att publicera journalistiken i flera kanaler har hittills varit medieföretagens försök att överleva, och därmed också säkra den ekonomiska grundvalen för journalistiken.