Elsa och kärleken är andra delen i Anna Lenah Elgströms delvis självbiografiska trilogi om den starka och egensinniga Elsa. Vi får följa Elsas uppväxt, från liten flicka i Malmö till en ung kvinna med drömmar om ett konstnärsliv i Stockholms bohemkvarter. Elsa har blivit tonåring. Tillsammans med familjen och styvfar, disponent Juncker, har hon flyttat till brukssamhället Måheda. Disponenten har storslagna planer för det lilla samhället. Elsa är fortfarande den som inte riktigt passar in, men hon fortsätter söka svar på frågorna som livet ständigt presenterar. Inte minst kring det stora mysteriet – kärleken. Hon grubblar över föräldrars förhållande som lämnat modern hjärtekrossad. Läser smäktande kärleksromaner om det onämnbara och dryftar problematiken med väninnan Kaja. Hon svärmar för Junckers skotska kollegor och blir själv uppvaktad av män som snarare kräver än ger. När inte kärleken upptar Elsas tankar drömmer hon om konstnärslivet i Stockholm. Förväntningarna på unga kvinnor är dock andra. Hon behöver inte utbilda sig. Hon kan gifta sig. Istället skickas hennes självupptagne bror Olof till målarskolan. Ödet delar hon med Kaja som trots musikalisk begåvning får stå tillbaka för sin mindre begåvade bror. När Elsa lämnar Måheda är det för att ta hand om sin sjuke far som återvänt från landsflykt. Den självuppoffrande situationen tär mer och mer på Elsa. Så en dag dyker hjälp upp från ett högst oväntat håll. Elgström tecknar sina karaktärer på ett sätt som vittnar om djup förståelse för människans natur. Här finns den lilla människans värld i vilken såväl religiösa samfund som nykterhetsrörelsen tar strid för de förtappade själarna. Läsaren ges inblick i industrialiseringens Sverige, där det globala samhället och imperialismens dominans blir allt mer påtagligt. Elsas kamp fortsätter. Varken hennes drömmar eller hennes person vill inordna sig.