I Elsa i männens värld, tredje delen i Elgströms trilogi om den starka och egensinniga Elsa, får huvudpersonen äntligen förverkliga sina konstnärsdrömmar i Stockholm. Vi har fått följa Elsa under hennes uppväxt, från liten flicka i Malmö till tonåring i bruksorten Måheda och nu vidare till huvudstaden. Tack vare hjälp och stöd från såväl vännen, borgmästarinnan, och styvfar Juncker har drömmen nästan gått i uppfyllelse. Det är bara hennes mor som vägrar att Elsa att gå samma målarskola Olle, brodern. Istället får Elsa plats på en yrkesinriktad skola för teckningslärarinnor och mönsterkonstruktörer. Hon hamnar ändå i Olles konstnärskretsar, där levs livet utsvävat, man dricker, röker, festar och älskar. Elsa möter kärleken i alla dess former, förtrollande och destruktiv. Hon får erfar vad det innebär att försöka ta sig fram i sammanhang där talang och ambition underordnas kön och livsvillkoren dikteras utifrån manliga premisser. I sin nya tillvaro ser hon hur klassamhällets normer sätter gränser och håller nere människor. Bland arbetarna och hos frälsningsarméns klienter är tillvaron präglad av fattigdom. I de högre stånden av konvention och etikett. Elsa rör sig mellan samhällets olika skikt men hittar aldrig en plats där hon känner sig hemma. Elsa i männens värld är liksom föregående delar i trilogin en stark berättelse om kamp och drömmar. Det är också en fantastisk historisk skildring av tiden kring sekelskiftet 1900. Elgström gestaltar sina karaktärer insiktsfullt med djupa psykologiska porträtt. Här finns inga enkla svar, inget ont och gott. Bara människor som möter livet inom de ramar som samhället satt upp för dem. Elsa ser bortom dessa. Hon gör motstånd enbart genom att vara sig själv och är inte den som inordnar sig. Ebba Witt Brattström har skrivit efterordet till tredje delen i trilogin om Elsa.