I början på 1990-talet drabbades Sverige av en mycket djup ekonomisk kris. Krisen uppfattades inte som en tillfällig konjunkturnedgång utan som symptom på grundläggande systemfel i Sveriges ekonomi. Samhällsdebatten dominerades av åsikten att den s.k. svenska modellen med stor välfärdsstat och höga skatter försämrat marknadsekonomins effektivitet och gjort att Sverige under lång tid halkat efter andra länder ekonomiskt. I avhandlingen prövas hypotesen att välfärdsstaten hämmar den ekonomiska tillväxten. Har Sverige haft en lägre ekonomisk tillväxt än andra OECD-länder under perioden 1951-2000? Har länder med mer omfattande politiska ingripanden i marknadskrafterna lägre ekonomisk tillväxt än länder med friare ekonomier? Dessa frågor försöker avhandlingen besvara. En central slutsats är att det är svårt att fastställa något orsakssamband mellan den svenska välfärdsstaten och det faktum att Sveriges ekonomiska tillväxt varit lägre än i flera andra länder under efterkrigstiden.