Människor med ett psykiskt funktionshinder ska ha samma möjlighet till gemenskap och delaktighet som andra. Den målsättningen var grunden för den svenska psykiatrireformen som trädde i kraft 1995. De psykiskt funktionshindrades livssituation skulle förbättras med hjälp av effektivare insatser och tydligare ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting. Det blev en omdebatterad reform. Kritikerna menar att de psykiskt funktionshindrade riskerar att överges eller hänvisas till en socialtjänst utan nödvändig kunskap. Förespråkarna hävdar tvärt om att utvecklingen är nödvändig för att kunna integrera de psykiskt funktionshindrade i samhället. I denna bok studeras planeringen och genomförandet av psykiatrireformen samt den historiska utvecklingen på psykiatriområdet, från de stora mentalsjukhusen till dagens situation. Utvecklingen av nya synsätt och arbetsmetoder granskas, liksom den politiska processen bakom psykiatrireformens tillkomst.