Hur har den för kyrkan viktiga frågan om diakoni behandlats vid olika kyrkomöten? Teol. dr Yngve Levenskog, Vänersborg, har undersökt denna fråga mellan år 1938 - 1999. Från att ha varit en frivillig rörelse som låg utanför kyrkan och hade sitt säte i fristående diakonianstalter blir den en fråga om kyrkans identitet, då kyrkomötet 1999 ttar beslut om en ny kyrkoordning. I denna kyrkoordning är diakonatet för första gången med i en för kyrkan normerande text. Den långa vägen från frivillighet till ett diakonat inom kyrkan är därmed tillända och diakonin blir en för hela kyrkan viktig angelägenhet, en identitetsfråga. Ett resultat av detta är att diakonin ingår, enligt Kyrkoordningen 2000, i kyrkans tredelade ämbete. Då detta är en sammanhängande undersökning av diakonifrågan är det av största intresse för att kunna se på behandlingen av diakonin över ett större tidsperspektiv. En styrka med framställningen är att författaren grundligt gått igenom kyrkomötets och omubdsmötets handlingar och protokoll. Undersökningen blir en värdefull historisk dokumentation av en kyrklig hjärtefråga.