Elfriede Jelineks Älskarinnorna utspelar sig i en idyllisk österrikisk alpmiljö, men romanens känsloliv är allt annat än idylliskt. Två unga kvinnor, Brigitte och Paula, drömmer båda om ett annat liv än att vara fabrikssömmerska eller butiksbiträde. Alternativet tycks vara att bli hemmafru. Motspelarna är Heinz, elektrikerlärling, och skogshuggaren Erich. De liknar huvudpersoner i en våldsamt ironisk skildring av drömmar om lycka och kärlek. Men så finns ännu en gestalt, berättarröstens »vi«, personifieringen av beskrivningarnas maskineri, den röst som med kraftfull tydlighet framkallar känslan att det verkliga fängelset finns utanför boken. Älskarinnorna [Die Liebhaberinnen] blev Elfriede Jelineks publika genombrott när den kom ut 1975. I svensk översättning av Aimée Delblanc. Älskarinnorna ingår i serien Nobelkvinnor, där åtta svenska förlag gått samman för att tillgängliggöra och hylla samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Böckerna släpps samma dag, den 14:e november 2018. ELFRIEDE JELINEK [f. 1946] är en österrikisk författare, dramatiker och poet. Fadern var tjeckisk jude, modern wienska med rumänskt påbrå. Hennes litterära verk är på olika sätt svar på uppväxten i Wien och på Österrikes arv efter nazismen, men bär också spår av Jelineks bakgrund som klassiskt skolad organist. 2004 tilldelades Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur, enligt Akademiens motivering för sitt »musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt.«